Life on Mars

Ord. Dessa jäkla ord. Det har blivit svårare och svårare för mig att formulera mig, både i text och när jag pratar med någon. Det känns på riktigt som att min hjärna har gett upp. Den har bara slutat att fungera som den ska. Jag minns typ ingenting. Mitt närminne är typ helt borta. Jag var en förvirrad person innan men då kände jag mig iaf inte dum i huvudet.
Jag orkar typ ingenting. Min kropp ger också upp. Jag har spenderat min dag i sängen, bara gått upp för att göra lite knäckemackor och några timmar senare värma fryst färdigmat.

Det enda som inte gett upp än är min själ. Men oj vad den vill göra det. Mitt hjärta vill så mycket, men resten av mig orkar och kan inte göra allt det vill.

Jag skrev en dikt/text och försökte få ordning på mina ord i relation till resten av mig.


Orkan
Det tar stopp
Säger stopp
Agerar hinder

Hur ska jag kunna
ens någonting
Klara någonting
När jag inte orkar

När allt blir en orkan inombords

Hjälp
Finns det?
Vem kan hantera en orkan?
Var lär en sig stoppa en orkan från att skada
Utan att bli skadad själv

En trött orkan är en stilla vind
Den blåser inte sönder hus
Den förstör inte hem eller samhällen

Bättre att låta den vara
Trötta ut sig själv
Då förstör den ingenting annat
än sig själv.
Eller.