Sang

Det e ju så gött att sova. Ibland när jag har sovit dåligt (vilket e typ alltid) o jag får några timmars någorlunda bra sömn e det verkligen som livet får en helt annan verklighet. Bara den känslan av att inte vara så jäkla trött hela tiden utan att faktiskt få känna sig pigg och utvilad. Det e ju så underskattat.

Just nu behöver jag en huvudvärkstablett känner jag. Sen lite choklad och mkt bakelser. Yes, ni gissade rätt - jag har mens. Som tur e har jag inte så mycket kramp denna gången, mest crazy hormoner. Såg någon film där killar fick prova "ha mens" i 5 dagar eller va det va. Dom fick en påse med "blod" hängandes med sig hela tiden som sköttes av en tjej som tryckte ut lite då och då, så de fick uppleva the hazard av att få mens ute men inte ha nån tampong eller binda o att byta i tid. Inga kramper, inga cravings, inget sånt. Visst dom fick mer respekt för oss menstruerande personer men jag tycker ändå att dom kom lindrigt undan.

Sitter o äter torkade tranbär nu. Det stillar mina begär lite iaf.

I say I want a revolution

Vill gråta. Vill skrika. Livet ger mig kärlek och tar trygghet. Kommer inte träffa min kärlek förrän på torsdag kväll pga olika jobbtider. Behöver gömma mig i hans famn nu.

Ibland blir jag så trött på mig själv. Helvetes jävla skitmänniska som inte klarar det jag måste. Har så mkt jag vill göra och som jag vet jag skulle klara av (o göra bra dessutom), men inget av det ger en stadig inkomst. Iaf inte till en början.

Yrken jag kan tänka mig

• Frisör
• Florist
• Sminkör
• Barnteaterskådespelare
• Barnkalasfixare
• Djurskötare
• Tatuerare
• Healer/massör

För att nämna några stycken. Kan vi inte göra revolution med Roland Paulsen och Gudrun Schyman i spetsen? Den kan komma nu. Världen har väntat länge nog.

Libra x2

Ni som är kompisar med mig på fb har säkert sett att jag numera är i ett förhållande. Han är mån om sin integritet så jag kommer därför inte skriva för mkt om honom här.
Vad jag dock kan berätta är att jag var inte riktigt beredd på att detta skulle hända nu. Vi har träffats ett tag samtidigt som jag träffat andra. Sen blev det en helg som jag var hemma hos honom från torsdag natt till söndag kväll och då hände nånting. Känslor kom upp till ytan och jag började låta dom göra det också. På söndagen åkte vi hem till mina föräldrar en sväng, åt på Tamnack Thai och sedan hem till mig. När vi gick o la oss låg jag säkert i 30 min och ville fråga honom om vi skulle kalla varandra pojkvän och flickvän. Hjärtat bultade, det blev lite svårare att andas och nervositeten tilltog. Jag hade tänkt att lägga en lapp i hans jacka eller liknande där det stod

    

Får jag chans på dig?

JA

NEJ

KANSKE 

Men jag kunde inte riktigt vänta kände jag. Dessutom började det bli lite allvarligare med andra som jag träffade och det var dags att börja narrow it down så att säga om jag inte skulle försöka mig på polyförhållande. Så jag frågade. Han va osäker. Tyckte det gick snabbt. Men han hade haft känslor för mig sen den dagen vi träffats för första gången irl. Jag började gråta för av nån anledning så kändes det här mer seriöst än vad jag trott. Vågar jag satsa? Vågar jag öppna upp och göra mig såpass sårbar igen? Jag tror det. Det e sjukt läskigt. Vill inte ha en Davide-episod till. Men detta känns ovanligt lovande.

Nu ska vi snart hem till hans mormor och äta potaaatis! Min favoritmat.