Just nu vill jag bara skrika NEJ NEJ NEJNEJNEJENEJ. Sen mars i år har det ändå gått relativt stadigt "uppåt" i mitt mående och det har känts som att nu ÄNTLIGEN e den här omgången depression över. Mitt liv har också börjat ta form igen utan sjukskrivning; jag har börjat arbetsträna, fått diagnos bipolär typ 2 och blivit flyttad från öppenvården till Affektivt Centrum som är specialiserade på bipolär sjukdom. Jag behöver fortfarande försörjningsstöd eftersom jag inte har någon a-kassa (aldrig kvalificerat till att kunna gå med) och aktivitetsstödet jag får av FK för att jag arbetstränar räcker till halva hyran ungefär. Micke och jag har gjort slut men har fortsatt att vara nära vänner. Min bror är numera författare till en musiksaga för barn utöver att han också är musiker och kompositör! Jag kandiderar till kommunfullmäktige igen och har kommit igång med valkampanjandet. Det är alltså mycket som går åt rätt håll. Men jag balanserar som vanligt på en kant som jag trodde var bredare än vad den nu visat sig vara.
I tisdags på arbetsträningen fick jag en stressreaktion och var nära panikångest. Det var som att det öppnade upp en ångestbubbla i mig som jag verkar ha tryckt ner. För det fortsatte på kvällen nämligen på aktivistmöte med F!. Jag blev överväldigad av allt ljud och kände hur tårarna pressade bakom ögonlocken samtidigt som jag kände det välbekanta trycket över bröstet. Provade att gå ut ur mötesrummet ett tag men det hjälpte inte. Det blev svårare att hålla undan tårarna och hela kroppen började klia och det blir som myror i benen fast i hela kroppen. Jag blir tvungen att gå innan mötet är slut. Onsdag var en svajig dag. Försov mig men klarade arbetsträningen. Sen kommer jag inte ihåg vad jag gjorde efteråt och på kvällen?! I torsdags vaknade jag med ont i hela kroppen, jättetrött och full med ångest. Stannade hemma. Och så har det fortsatt. Jag har haft några andningshål men ångesten ligger som en blöt filt över mig. Hoppas som en idiot att detta bara är en liten svacka och att ändrade tider med arbetsträningen ska hjälpa.
Jag har bott på Trelleborgsgatan de senaste 2 veckorna i utbyte mot att jag passar katterna Orvar och Kotten som också bor här. Vi har det fint tillsammans och gosar jättemycket vilket verkligen hjälper. Bor här till onsdag om det är någon som vill komma och hälsa på.
Min mobil har också passat på att gå sönder mitt i allt det här. Jag ska ansöka om pengar hos soc för att köpa en ny så om det är någon som har en funktionell smartphone liggandes någonstans skulle jag vara supertacksam. De som säljs på fb och blocket i min prisklass (under 1000-lappen) har alla något som är sönder på något sätt.
