190

Mitt hjärta bultar, hårt och snabbare än vad det brukar. Jag har precis skickat ett sms till en person som jag inte pratat med på flera år. Jag skrev att jag förlåter hen och hoppas hen förlåtit mig också. Förväntar mig inget svar, ändå så pumpar mitt hjärta extra.

Pratade med en snubbe om nätdejting. Han tycker det e orättvist för enligt honom har tjejer all makten på sådana sidor. Det e mkt enklare för oss att hitta dejter, fler skriver till oss och fler flörtar och besöker våra profiler. Jag kan bli väldigt sur när man säger så. Javisst, tjejer får mer uppmärksamhet på dejtingsidor, men det får vi på krogen också. Det e en blandning av sexuella trakasserier, hot om våld och kränkningar vid ett nej och allmänna "Hej hur e läget?" och Vad görs snygging?".
Det gäller att sålla som fan. Och om man som jag e ute efter ett förhållande måste man sålla ännu mer. Sen kommer vi till första träffen irl. Ser personen ut som på sina bilder? Hur låter rösten, vad utstrålar hen? Verkar hen besviken på den jag visade mig vara? 9 ggr av 10 får jag kommentaren "Vad lång du va" under dejtens gång även fast jag inte hymlat med min längd. På vissa sidor står det till och med i cm. Min vikt brukar klara sig undan kommentarer pga sållningen innan och för att jag är ärlig med dom jag pratar med. Ibland kan det komma småpikar om vi äter middag tsm eller äter snacks till en film.

Jag längtar verkligen efter djup kärlek, acceptans och respekt. Samhörighet. Sen skulle jag gärna ha en diskmaskin också.

Nästan två år senare

Jag sitter på Starbucks på centralen. Dom har världens godaste mocca (stavning?)latte med ros och pistagesmak.

Funderar över relationer och behov. Att ha ett behov, att vara behövande, att känna sig behövd, att vara ett behov. Tillfredställa sina behov och inte vara behövande längre, för en liten stund. När sådant som mat och alkohol får stilla ett annat behov för det går inte att fixa på annat sätt just nu. När dina favoritkaraktärer i den där superbra tv-serien lever i en perfekt relation och du pendlar mellan att leva genom dem och gråta sönder din kudde för du är så avundsjuk.

Att gå på dejter. Träffa änglar, demoner, vampyrer, varulvar, häxor och annat från både den undre och övre världen. Du är fast mittimellan. För människor kan besöka båda och har allas egenskaper på en och samma gång. Önskan om att sammansmälta med något och vara helt välkommen i dess värld är stor, men sen märker du att det går inte fullt ut, för du är fortfarande människa. Oavsett om det är ditt ljus eller ditt mörker som du förtränger kommer det kräva sin plats för eller senare.