Trots att jag känner mig trygg i mina beslut och insikter för hur jag vill leva mitt liv så behöver jag fortfarande lite pepp då o då för att palla med situationen.
Jag vill ju också säga att jag hoppas att de som jag tycker ska ta åt sig gör det o de som vet att de inte ska göra det ser förbi detta. (Om man e osäker kan man ALLTID fråga ;]).
För det e just det som varit det stora problemet - kommunikation. Antingen ovilja eller omedvetet inte pratat med mig och frågat hur jag mår och vad det e som händer. Varför jag t.ex inte plockat undan efter mig i vardagsrummet, kaaaan det kanske bero på att jag mår skit? Eller för att jag vill få ännu mera MINUS på mitt såkallade "förtroendekonto"? Vad e mest troligt liksom. Eller om jag varit på mitt rum och gråtit en hel eftermiddag och kväll för att sedan komma ut och se scrubs får en massa dynga uppslängt i huvudet istället för en enkel fråga: "Hur e de med dig egentligen? Varför har du inte plockat undan detta än?". Vad mina lägenhetskamrater gör e att dom får spatt: "Virva DU MÅSTE PLOCKA UNDAN DITT SKIT FRÅN BORDET NU!!" (Jag har varit på mitt rum hela kvällen o försökt att inte få panik...), "E de din disk som e kvar?!" (Jag diskar inte i ert skitiga kök för jag vet att ni i stort sett alltid antar att det e jag som inte diskat)
Detta gör att jag blir ännu mer ledsen och arg - mindre benägen att plocka undan efter mig. För det verkar som det kvittar för folk om jag e ledsen eller lycklig, arg eller glad. Det enda som räknas e att jag inte tar någon plats i lägenheten. Nästan som att folk tycker det e skönt när jag inte mår bra - för då håller jag ju mig för mig själv! Då e jag inte i vägen, skojar o tramsar, har alldeles för mycket energi eller går över några personliga gränser. Då e jag inte mitt vanliga jag; då har jag anpassat mig o format mig in i deras mall för hur man ska bete sig.
PLaU
Irvan....
SvaraRaderaHur i hela världen ska folk kunna veta när du mår skit och inte? Jag kan också sitta i mitt rum och kämpa för att inte få ångest, det gör nog alla. Och jag håller med om att vissa är lite för hårda ibland, men det är ju för att det lätt blir kaos i lägenheten om vi inte håller ordning på oss själva och varandra.
Jag håller också med om att du är utanför i gruppen, och jag vet själv inte riktigt hur jag ska hantera det...
Det är, som du själv skriver, din förmåga att "gå över personliga gränser" som gör att tex pojkarna, och ibland även jag har svårt att ta dig. Även om det har blivit bättre så hänger man ibland fast i det gamla, men jag gö mitt bästa och jag tycker personligen att du och jag inte har haft så väldigt stora problem med varandra.
Och angående det du hörde Issa säga till mig så vill jag bara säga att det var inte för att hon egentligen ville prata om dig bakom din rygg, utan för att hon inte visste hur och vad hon skulle säga till dig. Och du om någon vet att man ibland måste ventilera sina känslor för en tredje part i en konflikt.
kram
Ellie jag förstår, det e därför jag skrev att ni som inte bör ta åt er
Raderainte ska göra det. Och jag har pratat med Tim o magnus om allt det som
hände med isabelle och då kom jag fram till just det du skrev nu. Jag
vet också att alla andra har en massa egna problem och kämpar med sin
egen ångest, men skillnaden e att folk visar då att dom bryr sig och
frågar hur varandra mår, vilket jag väldigt sällan får höra. Om jag
inte själv e den som tar initiativ till att prata. Så de e väl mest
det som e jobbigt, att det inte känns som om någon bryr sig (trots att
jag vet att det e svårt att fråga hur det e om man själv mår skit, då
förväntar jag mig inte att någon ska fråga). Men om alla verkar vara
relativt glada och tillfreds medan jag mår skit, tycker jag
personligen det e konstigt att man inte frågar hur läget e, eftersom
jag själv alltid gör det om jag upplever att någon verkar må dåligt.
Varför jag också tror att folk ska veta när jag mår skit o inte e för
att jag e den personen jag e när jag e glad o lycklig - energisk,
skojfrisk, o vill vara social med allt o alla - o att jag blir totala
motsatsen när jag mår dåligt. Men jag får bli bättre på att visa när
jag vill ha tröst eftersom detta än så länge inte har visat
tillräckligt.
Hoppas du har ett trevligt lov!!
Kram