Tänk om jag bara kunde tro och inte tvivla så mycket på mig själv. Tänk om jag bara kunde tro och inte tvivla så mycket på samhället. Tänk om jag bara kunde tro och inte tvivla så mycket på kärlek.
Idag är en sån dag där allt bara känns omöjligt och hopplöst. Att plugga känns onödigt och alldeles för jobbigt. Att träffa en vän känns som något jag borde göra men jag orkar inte med att vara social. Att bara titta på tv/serier/film känns för intetsägande.
Promenad i stadsparken kanske? JA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar