Picture I'm a dreamer

Har gått o skaffat mig ett konto på tumblr! Träffade en granne på vägen hem som jag lekt med när jag va liten men inte nu som äldre o de blev att vi stod o snackade jättelänge o jag tyckte att vi kom hur bra överens som helst! Liknande värderingar och sett att se på livet! Wunderbar :)
Hon berättade att hon har en blogg på tumblr som blivit ganska stor och berättade för mig hur jag ska göra för att sprida min egen o om en massa andra viktiga grejer som homofobi, sexism, heteronormativitet, feminism och rasism. Wunderbar! (igen).

Just det! Linn permanentade toppen på mitt hår i söndagskväll/natt =D så nu e jag krulltott o ser ännu mer ut som mattias hahah. I love!

Jag och Leo var även på Habitat Q idag (http://www.rfsl.se/malmo/?p=5463) och hjälpte dom att laga mat och snackade en massa. Jag lämnade min mailadress och vi ska hålla kontakten för jag vill jättegärna bli aktiv där! Själva "habitatet" e för ungdomar 13-20 år och om man ska vara ledare måste man vara 25+ så det sätter ju mig som 22-åring i en lite knivig sits :P Men de hade såklart annat som fanns till för min åldersgrupp, fast samtidigt var de intresserade av att jag skulle kunna komma dit och ha workshop och/eller teater/musik för de som kommer dit och hänger! Ska även (om jag får för sundis) anmäla mig till deras vårkollo 21-22 april där jag antagligen kommer bli något slags stöd/deltagare eftersom det oftast är tonåringar som anmäler sig till det trots att åldergränsen är 26. Så roligt!!! Där är verkligen ett ställe jag kan tänka mig att jobba på i framtiden!! Eller genom rfsl på något annat vis. Helt fantastiskt. Eller, om jag ska följa detta inläggets tema: Wunderbar!

PLaU!

My heart is no longer refusing me

Trots att jag känner mig trygg i mina beslut och insikter för hur jag vill leva mitt liv så behöver jag fortfarande lite pepp då o då för att palla med situationen. 

Jag vill ju också säga att jag hoppas att de som jag tycker ska ta åt sig gör det o de som vet att de inte ska göra det ser förbi detta. (Om man e osäker kan man ALLTID fråga ;]).

För det e just det som varit det stora problemet - kommunikation. Antingen ovilja eller omedvetet inte pratat med mig och frågat hur jag mår och vad det e som händer. Varför jag t.ex inte plockat undan efter mig i vardagsrummet, kaaaan det kanske bero på att jag mår skit? Eller för att jag vill få ännu mera MINUS på mitt såkallade "förtroendekonto"? Vad e mest troligt liksom. Eller om jag varit på mitt rum och gråtit en hel eftermiddag och kväll för att sedan komma ut och se scrubs får en massa dynga uppslängt i huvudet istället för en enkel fråga: "Hur e de med dig egentligen? Varför har du inte plockat undan detta än?". Vad mina lägenhetskamrater gör e att dom får spatt: "Virva DU MÅSTE PLOCKA UNDAN DITT SKIT FRÅN BORDET NU!!" (Jag har varit på mitt rum hela kvällen o försökt att inte få panik...), "E de din disk som e kvar?!" (Jag diskar inte i ert skitiga kök för jag vet att ni i stort sett alltid antar att det e jag som inte diskat)

Detta gör att jag blir ännu mer ledsen och arg - mindre benägen att plocka undan efter mig. För det verkar som det kvittar för folk om jag e ledsen eller lycklig, arg eller glad. Det enda som räknas e att jag inte tar någon plats i lägenheten. Nästan som att folk tycker det e skönt när jag inte mår bra - för då håller jag ju mig för mig själv! Då e jag inte i vägen, skojar o tramsar, har alldeles för mycket energi eller går över några personliga gränser. Då e jag inte mitt vanliga jag; då har jag anpassat mig o format mig in i deras mall för hur man ska bete sig.


PLaU