Återfödelse

På ett sätt återföds en flera gånger under en livstid. Varje kris får oss att känna oss som "nya jag" och mer kloka. Vi hamnar i vägskäl, mer eller mindre uppenbara, som styr våra liv i helt olika riktning beroende på vilken väg vi väljer. 

Jag är i en sådan korsning just nu. För typiskt nog ser jag inte bara två vägar jag kan ta (den jag redan är vandrandes på och en annan), jag står mitt i en korsning. O jag kommer faktiskt vara självisk den här gången. Jag ska vara egoistisk och se till att mina behov är prio ett. Det är skitjobbigt att bara ens skriva det. Skuldkänslorna kommer direkt. För vem är jag egentligen om inte någon som hjälper andra till ett bättre liv? Men också, hur ser jag på mig själv när jag inte klarar av att hjälpa andra, än mindre mig själv? Det är inte sunt att jag ser mig själv som värdelös när jag börjar känna att jag är mer av en börda än en tillgång. 

Affirmationsdags

• Jag är värd att älskas
• Jag älskar inte andra mindre för att jag bryr mig om mig själv
• Om det är meningen kommer jag bli hjälpt när jag behöver det om jag inte orkar själv