Socialt kapital och psykisk ohälsa

Känner att tårarna e nära nu. Jag klarade inte av att lämna in uppsatsen i förra kursen "Politik och styrelse" i tid. Vi fick såklart en chans till att göra den klar. Jag trodde stenhårt att deadline va på torsdag, den 18:e december, men det visar sig att den ska va klar senast imorn kl 10.00.
Panik, panik, panik. Har haft turen att få låna böckerna från en i klassen så jag inte bara har 1½ timme till på mig. En ängel i mina ögon. Hen har ingen aning hur mycket som står på spel med denna uppsats.

Jag har lyckats samla ihop tre poäng än sålänge denna termin. Behöver tre till för att kunna söka csn igen. Denna uppsats e värd tre poäng. Alltså, om jag lyckas få in denna i tid och får godkänt kommer jag få csn, kunna betala min hyra utan problem, betala tillbaka mina föräldrar allt de lånat mig så de inte längre är barskrapade denna månad, inte längre behöva leta pantpurkar för att ha råd med Ica Basics snabbmakaroner och inte kolla mitt konto varje dag och hoppas med hela mitt hjärta att det på något magiskt vis kommit in mer pengar.

Just nu hatar jag CSN. Jag hatar det jävla kapitalistiska samhälle vi lever i som kräver att du måste ha pengar för att överleva och må bra. Jag hatar alliansen sjuka förnedrande politik som inte litar på människor som vill göra rätt för sig men hamnat i kläm på något vis (blivit sjuka, arbetslösa mm.) utan kräver intyg på intyg varför du inte lyckats med det du företagit dig och sen är det ändå inte tillräckligt.