Arroganta män och deras öde

Alltså jag är SÅ OFANTLIGT TRÖTT PÅ ARROGANTA MÄN! Kan de inte bara hoppa på ett tåg o åka långt bort till nån öde plats där de kan sitta o va arroganta tillsammans? Där kan de ignorera varandra med jämna mellanrum när de känner att den de interagerar med inte längre förtjänar deras uppmärksamhet. Eller så kan de bara resa sig upp o gå sin väg. Utan o säga något, bara gå. De kan förfäras över hur otrevliga alla är mot dem (de glömmer bort att de inte längre är den enda arroganta mannen på plats; den som "får" va lite otrevlig) och svara genom att höja sig själv till skyarna helt ogrundat. När det inte hjälper, utan det istället blir en tävling om vem som kan mest om ovanliga ölsorter och är otrevligast, börjar de istället försöka va ödmjuka på ett arrogant vis. Vilket inte alls funkar såklart.
Allt slutar med ett flugornas herre liknande tillstånd och alla dör av fåfänga + oförmåga att samarbeta med andra som också tycker att de är bäst, smartast och vackrast.

Jag e verkligen så över den här crushen jag snackat om så mycket. Alldeles jättemycket är jag över hen. Fast, jag kan ju skriva han nu. För jag antar att ni kopplat ihop två och två med mitt förra stycke. Min föredetta förälskelse är en arrogant man. En man som inte vet om att han är arrogant eller använder härskartekniker. Precis som så många andra män. De tror att de bara är hyggliga killar som ALDRIG skulle använda något så förfärligt som en härskarteknik! Och verkligen inte mot en kvinna. Nej fy, det är ju chauvinistiskt och sånt pysslar inte han med! Luring. Patriarkatet fungerar sådär snitsigt att även du supersnälla, genomgoda man - ovetandes må så vara - använder dig av härskartekniker lite då och då.
Jag säger bara: check your priviliges, damnit!

 Borde sova. Även om släkt 2.0 inte kommer förrän kl 17 imorn. Knytis o julklappslek. Det kommer bli mys. Och roligt. Idag va också mysrolig. Heja min släkt. Vi e bäst.