Fan

Fan och hans moster verkar ha kommit för att stanna o göra mig förvirrad, osäker och tvivelaktig till så jävla mycket. Jag pallar inte. 

Pallar inte med att inte veta var gränsen går för att bry mig om mig själv kontra vad som är egoistiskt. Jag vill inte vara egoistisk därför blir det ofta att jag ger upp mycket som skulle vara bra för mig själv för att andra ska må bra. Ger upp eller gör saker annorlunda mot vad jag hade gjort om jag bara hade orkat bry mig om mig själv först och främst. Var fan går gränsen för egoism och en hälsosam syn på vad som är bra för en själv?!

Det e nästan som att jag värderar andras liv och välmående högre än mitt eget liv och välmående. För när jag gör saker som jag VET är för mitt eget bästa blir det bara fel. Typ bara jag som blir nöjd med beslutet - o då känns det inte rätt längre!! Så mkt som jag ångrar att jag sagt o gjort bara för att jag har en idé om att "Jag ska fan i mig inte behöva ta någon skit i onödan". Kanske jag ska ta den skiten och svälja den istället för att konfrontera? Tänk så är det inte skit? Tänk så e de bara något som sägs i välvilja? Eller något som "råkar" komma ut för att jag har varit tanklös innan o gjort misstag som jag trodde var förlåtna?? 

Jävla bajskorv. Hur ska jag kunna veta när det är riktiga känslor o inte bara min vilja att ta hand om människor som tar över?!